ja då var det över för den här gången.
tomhet och tystnad är vad som ersätter puls och intensitet.
min förhoppning som alltid är att vi inte ska hamna i "no pulse mode" i två år fram till paralympics i london 2012. we are alive and kickn'. hoppas sportredaktionerna landet runt inser det :)
Paralympic Winter World Cup i Sollefteå 14-21 mars 2011 är väl värt att bevaka - ett miniparalympics på hemmaplan!
den här bloggen går dock i dvala nu.
hoppas ni har haft lika kul som jag :D
fredag 26 mars 2010
tisdag 23 mars 2010
medaljligan
medaljligan (flest antal guld) är klar vid det här laget. det blev tyskland som tog hem titeln, tätt följd av ryssland. kanada kom på en hedrande tredjeplats. vi slutade på en 19:e plats, vilket är detsamma som de tre senaste spelen.
lilla sportspegeln
lilla sportspegeln den 29:e är tänkt att ägnas helt åt paralympics. vi får se vilka gäster som kommer att finnas i studion. vi har ju många unga coola i truppen :D
jobbar på gästlistan här.
jobbar på gästlistan här.
trading - flax och tajming
så här i slutskedet av spelen så uppstår ett intressant fenomen och det är trading av framförallt nationskläder. folk går omkring med kassar fulla med goodies som med fördel kan bytas till något bätttre. vissa t o m byter det som de går i och beroende på hur framgångsrika de varit så är de mer eller mindre välklädda efteråt.
den här gången gav jag mig själv in i leken för ett par timmar. jag packade en kasse och tog med till avslutningsfesten.
kassens ursprungliga innehåll:
- vit väst
- glågul fleecetröja
- gul t-shirt
- 1 blå långärmad t-shirt
- 2 st långärmade gula funktionströjor
- 1 par badtofflor
hur man lyckas beror främst på två faktorer; flax och tajming.
nöjdhetsindex (ni): 1-5 där 5 är mkt nöjd
bytesresultat:
(med vem, vad, i utbyte, ni)
byte 1: amerikansk tjej med känningar i sverige som skulle göra vad som helst för vilket plagg som helst bara det stod swe på det. resultat: 1 par coola svarta sneakers med röda skosnören i "rätt storlek" (ej att förakta). bytesobjekt: vit väst.
ni: 4
byte 2: kanadensisk guldcurlare i min storlek, som efter ett tag tog fram det verkliga goodien - en kanadensisk hood, svart med vit text på bröstet + i melerad grå t-shirt.
bytesobjekt: fleecetröja + 1 långärmad funktionströja.
ni: 5
byte 3: en brittiskt alpin åkare? 1 brittisk mössa med union jack. bytesobjekt: 1 långärmad funktionströja.
ni: 2
byte 4: amerikansk alpincoach, kvinna i min storlek :) 1 grovstickad ull/cashmere rollnecktröja av bästa kvalitet (amerikanska landslagets kollektion var designad av ralph lauren). bytesobjekt: likadan tröja men av akryl.
ni: 5
byte 5: brittisk aplinåkerska. 1 vit långärmad funktionströja. bytesobjekt: blå långärmad t-shirt
ni: 3
byte 6: kanadensisk alpinåkerska. 1 tjock röd tröja med svarta ärmar, insvängd midja och kanada på bröstet, dragkedja i halsen. byteobjekt: gul t-shirt.
ni: 5
jag är mkt nöjd med vad jag fick, men det allra bästa bytet är trots allt skalpen jag tog tidigare den dagen - brian mckeevers mössa!
den här gången gav jag mig själv in i leken för ett par timmar. jag packade en kasse och tog med till avslutningsfesten.
kassens ursprungliga innehåll:
- vit väst
- glågul fleecetröja
- gul t-shirt
- 1 blå långärmad t-shirt
- 2 st långärmade gula funktionströjor
- 1 par badtofflor
hur man lyckas beror främst på två faktorer; flax och tajming.
nöjdhetsindex (ni): 1-5 där 5 är mkt nöjd
bytesresultat:
(med vem, vad, i utbyte, ni)
byte 1: amerikansk tjej med känningar i sverige som skulle göra vad som helst för vilket plagg som helst bara det stod swe på det. resultat: 1 par coola svarta sneakers med röda skosnören i "rätt storlek" (ej att förakta). bytesobjekt: vit väst.
ni: 4
byte 2: kanadensisk guldcurlare i min storlek, som efter ett tag tog fram det verkliga goodien - en kanadensisk hood, svart med vit text på bröstet + i melerad grå t-shirt.
bytesobjekt: fleecetröja + 1 långärmad funktionströja.
ni: 5
byte 3: en brittiskt alpin åkare? 1 brittisk mössa med union jack. bytesobjekt: 1 långärmad funktionströja.
ni: 2
byte 4: amerikansk alpincoach, kvinna i min storlek :) 1 grovstickad ull/cashmere rollnecktröja av bästa kvalitet (amerikanska landslagets kollektion var designad av ralph lauren). bytesobjekt: likadan tröja men av akryl.
ni: 5
byte 5: brittisk aplinåkerska. 1 vit långärmad funktionströja. bytesobjekt: blå långärmad t-shirt
ni: 3
byte 6: kanadensisk alpinåkerska. 1 tjock röd tröja med svarta ärmar, insvängd midja och kanada på bröstet, dragkedja i halsen. byteobjekt: gul t-shirt.
ni: 5
jag är mkt nöjd med vad jag fick, men det allra bästa bytet är trots allt skalpen jag tog tidigare den dagen - brian mckeevers mössa!
måndag 22 mars 2010
jag och göran...
jag står på knä invid resultattavlan på race office på längdåkningsarenan och försöker utröna vilken stinas slutliga placering blev då någon knackar mig på axeln. jag tittar upp snett till vänster och där tornar en stor, leende man upp sig. han säger bara hej och sträcker fram näven. jamen hej säger jag som om vi känt varandra länge, men det har vi ju inte förstås. visst vi har hälsat på varandra i officiella opersonliga sammanhang tidigare, men inget annat. så här står vi nu båda två, svenskar på främmande mark och känner någon sorts samhörighet i mina blågula kläder.
mannen är göran persson, vår förre statsminister, numer bonde och pr-konsult. vi växlar några ord innan vi båda drar vidare ut i regnet. han i sin genomskinliga engångsregnponcho och jag i min mycket svenska regnrock.
mannen är göran persson, vår förre statsminister, numer bonde och pr-konsult. vi växlar några ord innan vi båda drar vidare ut i regnet. han i sin genomskinliga engångsregnponcho och jag i min mycket svenska regnrock.
mckeever, del 2
idag var det dags för upprättelse, eller kanske mer minimera skadan. jag fick till slut chansen i mixade zonen att förklara den förvirrade situationen i bilen härom dagen. it's ok, säger brian när jag lätt generad berättar att jag trodde det var brorsan jag snackade med häromkvällen. jag känner mig som en efterhängsen 16-åring.
igår var det avslutningsdag och vi paraderade genom whistler för att slutligen delta i en medaljceremoni på medal plaza. som av en slump hamnar vi strax bakom det kanadensiska teamet och fan far i mig än en gång. jag går fram till bröderna mckeever och undrar om jag kan få bli fotograferad tillsammans med dem och försöker skyla över det mest pinsamma sedan tidigare genom att verka vääääldigt trevlig...och, ja där kommer den igen, känslan av efterhängsenhet. men va tusan, har man börjat så är det väl bara att löpa linana ut och följa sin instinkt.
det visar sig att brians brorsa rob, väldig gärna vilja byta till sig min stickade svenska mössa som jag f ö blivit erbjuden 200 kanadensiska dollar för (typ 1400 kr) och tackat nej. min första reaktion är att det vill jag ju såklart inte, men efter en stund kommer jag på andra tankar. såklart jag ska byta min mössa, men jag vill ju inte ha robs. det är brians jag vill åt, vilket jag också säger. bröderna tittar på varandra och säger sedan att det ska de visst kunna fixa, bara jag kan vänta till efter avlsutningsceremonin.
efter ceremonin känner jag en hand på min axel. det är rob som hälsar och säger åt mig att följa med bort till brian för att byta. jag får en dessutom en kram som bonus. rob och jag blir mkt nöjda...och från och med nu är jag både hej och du med grabbarna ;)
igår var det avslutningsdag och vi paraderade genom whistler för att slutligen delta i en medaljceremoni på medal plaza. som av en slump hamnar vi strax bakom det kanadensiska teamet och fan far i mig än en gång. jag går fram till bröderna mckeever och undrar om jag kan få bli fotograferad tillsammans med dem och försöker skyla över det mest pinsamma sedan tidigare genom att verka vääääldigt trevlig...och, ja där kommer den igen, känslan av efterhängsenhet. men va tusan, har man börjat så är det väl bara att löpa linana ut och följa sin instinkt.
det visar sig att brians brorsa rob, väldig gärna vilja byta till sig min stickade svenska mössa som jag f ö blivit erbjuden 200 kanadensiska dollar för (typ 1400 kr) och tackat nej. min första reaktion är att det vill jag ju såklart inte, men efter en stund kommer jag på andra tankar. såklart jag ska byta min mössa, men jag vill ju inte ha robs. det är brians jag vill åt, vilket jag också säger. bröderna tittar på varandra och säger sedan att det ska de visst kunna fixa, bara jag kan vänta till efter avlsutningsceremonin.
efter ceremonin känner jag en hand på min axel. det är rob som hälsar och säger åt mig att följa med bort till brian för att byta. jag får en dessutom en kram som bonus. rob och jag blir mkt nöjda...och från och med nu är jag både hej och du med grabbarna ;)
söndag 21 mars 2010
surrealism med kanadensisk RCMP
vi ligger och sover jag och min rumskamrat elisabeth, klockan är 5 tidig morgon och plötsligt bankar det hårt på dörren till vår lägenhet. vi vaknar och reser oss förvirrat upp i sängen och undrar båda om vi drömmer. det bankar ännu en gång. "it's the police, please open the door" skriker en person ute i den svensk/österrikiska korridoren.
elisabeth går upp och kollar ut genom tittögat i dörren. ännu en gång bankar han på dörren och skriker att det är polisen och att vi måste öppna dörren. "det är nog bäst att du öppnar", säger elisabeth. fortfarande rejält sömndrucken går jag upp och letar fram ett par byxor och drar på mig och tar mig mot dörren.
det var nog rena turen att jag öppnade i den stunden. vem vet, han kanske hade slagit in dörren om vi väntat lite till. med dörren väl öppen står han där och stirrar med världens liv i komradion och säger "you have called for an ambulance!" vaddå, jag, beställt en ambulans. "no, we havn't called for an ambulance. it must have been some kind om mistake" han ger sig inte utan frågar "is there no one in there in need of an ambulance?" jag vidhåller..."no, we don't need an ambulance!" han vänder om och muttrar "well, then it must be room 305 in another building. goodnight!"
tack för den!
det var f ö första natten vi båda kommit ihåg och stänga av alla svenska mobiltelefoner som tenderar att ringa nätterna igenom...så händer det här. rena turen att de inte knackade på hos stafettåkarna som skulle upp och prestera dagen efter.
elisabeth går upp och kollar ut genom tittögat i dörren. ännu en gång bankar han på dörren och skriker att det är polisen och att vi måste öppna dörren. "det är nog bäst att du öppnar", säger elisabeth. fortfarande rejält sömndrucken går jag upp och letar fram ett par byxor och drar på mig och tar mig mot dörren.
det var nog rena turen att jag öppnade i den stunden. vem vet, han kanske hade slagit in dörren om vi väntat lite till. med dörren väl öppen står han där och stirrar med världens liv i komradion och säger "you have called for an ambulance!" vaddå, jag, beställt en ambulans. "no, we havn't called for an ambulance. it must have been some kind om mistake" han ger sig inte utan frågar "is there no one in there in need of an ambulance?" jag vidhåller..."no, we don't need an ambulance!" han vänder om och muttrar "well, then it must be room 305 in another building. goodnight!"
tack för den!
det var f ö första natten vi båda kommit ihåg och stänga av alla svenska mobiltelefoner som tenderar att ringa nätterna igenom...så händer det här. rena turen att de inte knackade på hos stafettåkarna som skulle upp och prestera dagen efter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
