fredag 26 mars 2010

vi lever vidare

ja då var det över för den här gången.
tomhet och tystnad är vad som ersätter puls och intensitet.
min förhoppning som alltid är att vi inte ska hamna i "no pulse mode" i två år fram till paralympics i london 2012. we are alive and kickn'. hoppas sportredaktionerna landet runt inser det :)

Paralympic Winter World Cup i Sollefteå 14-21 mars 2011 är väl värt att bevaka - ett miniparalympics på hemmaplan!

den här bloggen går dock i dvala nu.
hoppas ni har haft lika kul som jag :D

tisdag 23 mars 2010

medaljligan

medaljligan (flest antal guld) är klar vid det här laget. det blev tyskland som tog hem titeln, tätt följd av ryssland. kanada kom på en hedrande tredjeplats. vi slutade på en 19:e plats, vilket är detsamma som de tre senaste spelen.

lilla sportspegeln

lilla sportspegeln den 29:e är tänkt att ägnas helt åt paralympics. vi får se vilka gäster som kommer att finnas i studion. vi har ju många unga coola i truppen :D
jobbar på gästlistan här.

trading - flax och tajming

så här i slutskedet av spelen så uppstår ett intressant fenomen och det är trading av framförallt nationskläder. folk går omkring med kassar fulla med goodies som med fördel kan bytas till något bätttre. vissa t o m byter det som de går i och beroende på hur framgångsrika de varit så är de mer eller mindre välklädda efteråt.

den här gången gav jag mig själv in i leken för ett par timmar. jag packade en kasse och tog med till avslutningsfesten.

kassens ursprungliga innehåll:
- vit väst
- glågul fleecetröja
- gul t-shirt
- 1 blå långärmad t-shirt
- 2 st långärmade gula funktionströjor
- 1 par badtofflor

hur man lyckas beror främst på två faktorer; flax och tajming.

nöjdhetsindex (ni): 1-5 där 5 är mkt nöjd

bytesresultat:
(med vem, vad, i utbyte, ni)

byte 1: amerikansk tjej med känningar i sverige som skulle göra vad som helst för vilket plagg som helst bara det stod swe på det. resultat: 1 par coola svarta sneakers med röda skosnören i "rätt storlek" (ej att förakta). bytesobjekt: vit väst.
ni: 4

byte 2: kanadensisk guldcurlare i min storlek, som efter ett tag tog fram det verkliga goodien - en kanadensisk hood, svart med vit text på bröstet + i melerad grå t-shirt.
bytesobjekt: fleecetröja + 1 långärmad funktionströja.
ni: 5

byte 3: en brittiskt alpin åkare? 1 brittisk mössa med union jack. bytesobjekt: 1 långärmad funktionströja.
ni: 2

byte 4: amerikansk alpincoach, kvinna i min storlek :) 1 grovstickad ull/cashmere rollnecktröja av bästa kvalitet (amerikanska landslagets kollektion var designad av ralph lauren). bytesobjekt: likadan tröja men av akryl.
ni: 5

byte 5: brittisk aplinåkerska. 1 vit långärmad funktionströja. bytesobjekt: blå långärmad t-shirt
ni: 3

byte 6: kanadensisk alpinåkerska. 1 tjock röd tröja med svarta ärmar, insvängd midja och kanada på bröstet, dragkedja i halsen. byteobjekt: gul t-shirt.
ni: 5

jag är mkt nöjd med vad jag fick, men det allra bästa bytet är trots allt skalpen jag tog tidigare den dagen - brian mckeevers mössa!

måndag 22 mars 2010

jag och göran...

jag står på knä invid resultattavlan på race office på längdåkningsarenan och försöker utröna vilken stinas slutliga placering blev då någon knackar mig på axeln. jag tittar upp snett till vänster och där tornar en stor, leende man upp sig. han säger bara hej och sträcker fram näven. jamen hej säger jag som om vi känt varandra länge, men det har vi ju inte förstås. visst vi har hälsat på varandra i officiella opersonliga sammanhang tidigare, men inget annat. så här står vi nu båda två, svenskar på främmande mark och känner någon sorts samhörighet i mina blågula kläder.

mannen är göran persson, vår förre statsminister, numer bonde och pr-konsult. vi växlar några ord innan vi båda drar vidare ut i regnet. han i sin genomskinliga engångsregnponcho och jag i min mycket svenska regnrock.

mckeever, del 2

idag var det dags för upprättelse, eller kanske mer minimera skadan. jag fick till slut chansen i mixade zonen att förklara den förvirrade situationen i bilen härom dagen. it's ok, säger brian när jag lätt generad berättar att jag trodde det var brorsan jag snackade med häromkvällen. jag känner mig som en efterhängsen 16-åring.

igår var det avslutningsdag och vi paraderade genom whistler för att slutligen delta i en medaljceremoni på medal plaza. som av en slump hamnar vi strax bakom det kanadensiska teamet och fan far i mig än en gång. jag går fram till bröderna mckeever och undrar om jag kan få bli fotograferad tillsammans med dem och försöker skyla över det mest pinsamma sedan tidigare genom att verka vääääldigt trevlig...och, ja där kommer den igen, känslan av efterhängsenhet. men va tusan, har man börjat så är det väl bara att löpa linana ut och följa sin instinkt.

det visar sig att brians brorsa rob, väldig gärna vilja byta till sig min stickade svenska mössa som jag f ö blivit erbjuden 200 kanadensiska dollar för (typ 1400 kr) och tackat nej. min första reaktion är att det vill jag ju såklart inte, men efter en stund kommer jag på andra tankar. såklart jag ska byta min mössa, men jag vill ju inte ha robs. det är brians jag vill åt, vilket jag också säger. bröderna tittar på varandra och säger sedan att det ska de visst kunna fixa, bara jag kan vänta till efter avlsutningsceremonin.

efter ceremonin känner jag en hand på min axel. det är rob som hälsar och säger åt mig att följa med bort till brian för att byta. jag får en dessutom en kram som bonus. rob och jag blir mkt nöjda...och från och med nu är jag både hej och du med grabbarna ;)

söndag 21 mars 2010

surrealism med kanadensisk RCMP

vi ligger och sover jag och min rumskamrat elisabeth, klockan är 5 tidig morgon och plötsligt bankar det hårt på dörren till vår lägenhet. vi vaknar och reser oss förvirrat upp i sängen och undrar båda om vi drömmer. det bankar ännu en gång. "it's the police, please open the door" skriker en person ute i den svensk/österrikiska korridoren.

elisabeth går upp och kollar ut genom tittögat i dörren. ännu en gång bankar han på dörren och skriker att det är polisen och att vi måste öppna dörren. "det är nog bäst att du öppnar", säger elisabeth. fortfarande rejält sömndrucken går jag upp och letar fram ett par byxor och drar på mig och tar mig mot dörren.

det var nog rena turen att jag öppnade i den stunden. vem vet, han kanske hade slagit in dörren om vi väntat lite till. med dörren väl öppen står han där och stirrar med världens liv i komradion och säger "you have called for an ambulance!" vaddå, jag, beställt en ambulans. "no, we havn't called for an ambulance. it must have been some kind om mistake" han ger sig inte utan frågar "is there no one in there in need of an ambulance?" jag vidhåller..."no, we don't need an ambulance!" han vänder om och muttrar "well, then it must be room 305 in another building. goodnight!"

tack för den!
det var f ö första natten vi båda kommit ihåg och stänga av alla svenska mobiltelefoner som tenderar att ringa nätterna igenom...så händer det här. rena turen att de inte knackade på hos stafettåkarna som skulle upp och prestera dagen efter.

lördag 20 mars 2010

total förvirring som vanligt

varför måste jag vara så otroligt pinsam?
det är inte första gången det händer.
om du inte provat själv så kan jag rekommenderar dig att göra det.
att liksom kliva utanför komfortzonen, fast du förstår det inte själv förrän efteråt.
en smått surrealistisk upplevelse är det iallafall.

ta en person, gärna en av det lite mer kända sorten.
börja chitchatta om ditt och datt, ställ som du själv tror väl initierade frågor.
ja, de hade kanske varit det om personen ifråga var den du trodde att du pratade med.
ju längre tiden går desto mer konstig börjar personen se ut i ansiktet.
varningssignalerna börjar slå till inombords - vad är det som inte stämmer?
ni avslutar samtalet, du går därifrån och helt plötsligt går det upp för dig vad som har hänt.

förra gången det hände trodde jag att jag pratade med någon av bergh eller dahl, bechvolleybollspelarna.
den jag pratade med i själva verket var pimpim johansson.
ja, ni kan ju tänka er själv när jag börjar prata om hur lätt han måste ha och packa sina träningskläder, dvs ett par badshorts (trodde jag) hur han börjar fundera på "hur väck är inte den här tjejen". vaddå lätt...10 racketar, handdukar, bollar, överdragskläder, skor?

idag var det dags igen.
jag har varit på ett möte i whistler och ska åka hem till paralympicsbyn.
jag bokar en T3-transport, dvs en bil som du kan få dela med andra.
precis innan vi ska åka så dyker det in en röd- och vitklädd kille och sätter sig i framsätet.
polack? österrikare? schweizare? - nix kanadick - längdåkning - os - 50 km.
poletten börjar så smått trilla på plats för fröken. och det är precis här som hon kopplar så fel.
jamen just, mckeever, bröderna, ute och åker själv, det måste vara brorsan, dvs brians ledsagare. and here we go again...

hon säger: han (syftar på brian) fick aldrig köra i os, trist för honom...
han säger: jag hade det lite tufft med uppladdningen, var lite förkyld, så jag fick aldrig chansen att starta
hon tänker (helt galet): va, körde hans brorsa också os. de säger ju att ledsagaren måste vara bättre än åkaren själv så det är ju så det måste vara. de var båda med i os-laget.
hon säger: hur många var ni som slogs om platserna på 50 km under os och hur många fick gå till start?
han säger: fem respektive fyra.
hon tänker: fyra fick åka, fick båda brorsorna stå över? ungefär här så inser hon att saker och ting inte riktigt hänger ihop.

han kliver ur och försvinner ut i natten.
det går upp för henne en bra bit senare att det där var den omtalade skidåkaren i egen hög person. han med de coola polisongerna.
och där hade hon suttit och trott ngt helt annat än en gång.

fredag 19 mars 2010

vita tält och vad som händer däri...

det är en märklig känsla att befinna sig på en tävling som den här. jag fick frågan häromdagen från en av våra volontärer om jag tyckte det hade varit ett bra spel.

vi har haft det superbra så här långt. god mat, bra transporter, tävlingar som fungerat bra för de aktiva osv, men för oss som arbetar i kulisserna så ser mycket väldigt likadant ut. vita tält tillfälligt uppställda med tillfällig inredning som bara väntar på att bli ihopplockad. vita tält att äta i. vita tält för media. vita tält i långa banor för alla möjliga syften. nyckelpersoner i arrangörsleden är desamma, följer liksom med os/paralympicscirkusen runtom i världen.

det är dock två saker förutom den egna truppen som gör att du kommer ihåg ett spel och kan skilja det ena från det andra. det ena är vyerna du har utanför bilfönstret när du tar dig från en punkt till en annan, och det andra volontärerna - de människor som gör ett enormt oavlönat jobb för att göra vår tillvaro här så bra som möjligt.

vi har haft fantastisk tur med dessa personer. det har varit en bra mix av nya och erfarna, svenska och kanadensiska, män och kvinnor, unga som gamla. det är genom denna skara vi får en viss insyn i hur det verkligen förhåller sig här i vancouver oavsett om det pågår en världstävling här eller ej.

vad blev svaret då? ja, det har varit goda spel. hade det inte varit för det faktum att spelen varit uppdelade på två orter, så hade betyget blivt MVG.

torsdag 18 mars 2010

:) :( :)

nu är det morgon här i whistler. vaknade piggare än på länge. håller på att packa om-ifall-att-väskan...dator, tandborste och lite rena kläder.

idag avgörs det om vi går vidare direkt till semifinal i curling eller om vi behöver gå vägen via tiebreakers, hoppas jag iaf. blir det tiebreakers så blir det vancouver över natten, annars blir det whistler och super-g imorgon.

den blir lätt fel när det gäller klädsel:
morgon, regn och kallt i whi - underställ, tjock ylletröja, vantar, mössa :)
lunchtid, gassande sol i bil - fortfarande underställ, tjock ylletröja, dock vantar mössa av :(
em, ute sol och vårvärme/curlinghall kallt kallt - underställ, tjock ylletröja, vantar :)

onsdag 17 mars 2010

en vanlig dag här borta

idag har regnet stått som spön i backen vid de alpina tävlingarna, idag storslalom, i whistler. först nu börjar jag bli varm igen.
pernilla wiberg har varit på besök och jag åt citronmarängpaj till frukost.

tisdag 16 mars 2010

tossiga regler

jag och min norske kollega har ändrat på reglementet här i paralympicsvärlden. tossiga regler för medias tillträde till byarna som gjorde våra dagar svårarbetade har nu tröskats igenom maskineriet och idag kom ett officiellt mejl som berättar att nu är det "vårt förslag" som gäller. känns skönt att två små länder tillsammans kan göra skillnad och att man lyssnar på goda argument.

lördag 13 mars 2010

dagens ord: fokus

just tillbaka på vancouverkontoret efter frukost med både curlare och hockeyspelare. "fokus" är nog ordet som får sammanfatta lagen den här morgonen.

isen i curlinghallen är tydligen allt annat än optimal...om ett par tre dar förväntas isen bli ok, då salter i isen stiger till ytan och blir tillgängliga för att skrapas bort. den sega isen gör att stenarna curlar åt fel håll, dvs börjar curla åt ett håll för att sedan vända riktning och börja curla åt motsatt håll, vilket kräver en ny teknik av spelarna. förutsättningarna är lika för alla, men de som är flexibla och kan anpassa sitt spel till nya förutsättningar har klart en fördel. ikväll vet vi hur bra våra spelare klarade av uppgiften.

äntligen igång

är helt slut och det börjar närma sig midnatt som whistlerbo så började resan mot invigningen redan 13.45. invigningen var ok men blev väldigt seg på slutet. många män som ville prata lite för mycket och enligt mitt sätt att se det för mycket snyft, snyft kring gamla "handikappidrottare". jaja, nu är det över och vi får äntligen börja!

sitter och kollar/lyssnar/läser på lite klipp från dagen som gått - man förstår att det börjar pratas lite paralympics på hemmaplan nu. det vore ju kul att uppleva detta i sverige ngn gång. nätet gör ju trots allt att man med en portion fantasi kan få en hyfsad bild av läget.

imorgon drar det äntligen igång. idag har man märkt att det ligger ngt i luften - en förväntan, spänning, nerv, som måste finnas där ju som bränsle för de som vi hoppas så mkt på. vore det inte fint med några stolpar in den här gången?

öppningsmatchen mot norge är ju en prestigematch. det skulle sitta så fint med en seger, inte minst att få se minen på min norske kollega ;) han som igår så självgodt uttalade sig om att segern mot oss så gott som redan var ett faktum.

torsdag 11 mars 2010

where ever i lay my hat...

...that's my home.
snart pressträff med svensk media. sen tillbaka till whistler. sen vancouver. sen whistler. sen vancouver. sen vancouver.
tur att utsikten på vägen är helt igenom underbar.

onsdag 10 mars 2010

vancouver nästa

strax ska jag lifta med min norska kollega ner till vancouver för ett besök i byn där nere ett par dagar. på programmet står:
- venueorientering (hockey, curling),
- träffa våran trupp som bor där,
- hålla ett pressmöte (11/3 kl 13.00) med svensk press/media på plats här i kanada,
- välkomna vår ordförande och generalsekreterare samt anita (redaktör) till vancouver,
- hälsa på IBC:t och kolla hur svt-folket har det i "fraggelberget".

idag anländer även sveriges radio-folket. får se om martin fortfarande är snorig när han kommer fram ;)

tisdag 9 mars 2010

ömsesidigt utbyte

kunde inte låta bli att fånga tillfället då äldste och yngste debutanten i truppen satt och samtalade vid middagen. det ser iaf ut som om de har stort ömsesidigt utbyte av varandras tankar och idéer.


torch relay...

måndag 8 mars 2010

brutna ben och mixade zoner

idag är en bra dag för venue inspection. solen skiner i whistler och jag ska strax ta med mig vår assistent Jenny för att kolla hur mixed zone & medialäktare ser ut och hur man tar sig emellan dem, mediaingångar var ligger de? kan man äta något på arenen som murvel. allt som är värt att veta samlar jag på mig för att ha svaren om frågan dyker upp :)

fick just höra att håkan axelsson har brutit benet - och då är det verkligen tur att han har en protes som går att laga. vi lämnar in protesen för lagning och håkan fortsätter att åka. det blir kanske lite mer klassiskt ett par dagar framöver ;)

a genuine swedish long table


nu är vi alla samlade i whistler - ett riktigt swedish "long table" var det som gällde vid middagen. nudles á la minute, pizza slizes, pasta, lammkotletter var något av det som hamnade på tallrikarna. det ska oxå erkännas att en och annan blåbärsmuffin, glass och smoothie slank ner i våra redan välfyllda maggar. som kompensation gick vi och "tittade på" gymmet på vägen tillbaka.

söndag 7 mars 2010

Nog klart

just nu ösregnar det utanför fönstret på kontoret här i whistler, alltså bara att plocka fram regnjackan när det väl blir dags för lunch.

status so far:
- möbler till kontoret på plats. check.
- det försvunna rummet är nu tillbaka om än på en annan våning. check.
- extranycklar kopierade och klara. check.
- nyinköpt "trådlös" skrivare, installerad MED kabel. check.
- tv-apparater up and running med direktsänd hockey. check.
- playstation 3 installerad och ready to use. check.
- välkomstpresenter utdelade på respektive persons säng. check.

lördag 6 mars 2010

Utvandrarna

jag känner en sorts samhörighet med de svenskar som emigrerade till samma kontinent för många, många år sedan. att starta med två tomma händer och att veta att vägen framåt bara leder till något som är bättre. det är sällan man får kontakt med just de primitiva sidorna hos sig själv. jag njuter fullt ut.

här i Whistler tar vi ingenting för givet - ett papper att anteckna på, en sax eller ens en enkel penna - allt uppskattas väldigt mycket i all sin enkelhet. en "svensk" camp kommer snart att existera. konkurrensen är hård - danskar, polacker, schweizare har alla många, fina stora flaggor som de formligen tapetserar byn med.

det är ett sorts stålbad vi ska gå igenom. om sisådär 24h kommer gänget och då kommer ingen att märka att vi någonsin varit "här", dvs känt en liten, liten strimma av tvivel. vi är starkt motiverade och vet att vi till slut kommer att lyckas.

påslakansfärg



prinsessan på ärten

för er som undrar kan jag nu avslöja att sängen i paralympicsbyn (i whistler) är helskön, med tillhörande mysigt, fluffigt, dunliknande täcke. och kors i taket, det finns trådlös uppkoppling (iaf på mitt rum) vi kan alltså blogga 24/7.

har idag träffat Clara, Ron, Jenny, Lenora, Erik, Brian, Ruth & Nancy - våra volontärer, som alla verkar hur kul, kompetenta och motiverade som helst. flera av dem talar svenska och har redan arbetat en period för SOK.

nu ska jag försöka sova och se om jag kan se till att inte vakna före kl 4.
passet mellan 5-7 är förresten bäst, då är ju även svenskarna hemmavid vakna och produktiva.

imorgon blir det städa och feja...för på söndag så kommer finfolket :D

fredag 5 mars 2010

Litet flygplan snart jag ska entra

Strax lämnar jag Vancouver Island för den här gången och styr kosan mot Whistler via Vancouver. Där möter Hans och Håkan upp för nu ska vi ställa i ordning i byarna så att allt är klart när resten av gänget dyker upp.

Ska bara dricka en kopp kaffe och äta lite frukost som naprapat-Arvid och Elisabeth gjort i ordning. Arvid blir kanske glad nu, när han får flytta in i eget rum efter att ha fått sova i soffan i vår lägenhet ;)

See ya soon pals.

Eurosport sänder oxå...

Eurosport är på plats på Paralympics och direktsänder mer än 15 timmar från bland annat alpint, skidskytte, längdåkning och kälkhockey.

lördag den 13 mars 2010, 20:30-22:00
DIREKT
Alpint: Störtlopp

22:00-23:15
DIREKT
Skidskytte: Herrar och damer, jaktstart

söndag den 14 mars 2010
18:15-19:30
DIREKT
Längdåkning

19:30-21:30
DIREKT
Alpint: Super-G

tisdag den 16 mars 2010 21:00-23:00
DIREKT
Alpint

onsdag den 17 mars 2010 17:45-19:00
DIREKT
Skidskytte: Sprint

torsdag den 18 mars 2010 21:45-23:00
DIR/Eft
Alpint: Storslalom

fredag den 19 mars 2010 21:45-23:00
DIREKT
Alpint: Storslalom

lördag den 20 mars 2010
18:00-18:30
DIREKT
Längdåkning

20:00-21:00
DIREKT
Längdåkning

21:00-22:10
DIREKT
Kälkhockey: final

söndag den 21 mars 2010 22:00-23:00
DIR/Eftersänt
Alpint: Slalom

torsdag 4 mars 2010

Mat, mat och återigen mat...

Efter förmiddagspasset idag samlades alla !"bergsgetter" i alpine lodge för lunch.

Längdåkarlunchen efter skatepasset bestod för 95% gänget av BC burgers (Stina käkade veggisnudlar), vilket de säkert redan hade gjort av med i kcal räknat.

Alpinsidan var mer varierade i sitt kostval efter första käppträningen, chicken/curry-nudlar, chicken wings bl a. Simon skickade vi till havsnivån med doktor Magnus för att laga en trasig tandställning...tur att man kan åka skidor utan.

Undertecknad gjorde idag allt för att variera kosten, dock utan att lyckas. In kommer till slut ändå en förtäckt kycklingburgare med strips. Imorgon kanske jag lyckas.

hitta formen...

nu börjar vi komma i ordning på vår precamp här ute på vancouver island. idag var första dagen vi var ute i backar och spår. tidsomställningen har sin gilla gång. vad sägs om att tvinga i kroppen, som egentligen är inställd på att sova kl 3 på natten, en bc(bacon/cheddar)-burger & fries. ja, det krockar, men går bättre och bättre.

vi är alltså uppe i bergen där det finns snö medan "de andra" är nere vid havsnivån i vårsolen och ägnar sig åt inomhusidrott. just en sån här dag är man mycke lycklig över att vara just ute och uppe i bergen. sol, klarblå himmel och -2 grader celsius. även vi ledare vågade oss ut i spåren (klassisk stil) och klämde runt en mil på otroligt tjusiga spår. vi får ge vallateamet vg, då klistret räckte nästan hela vägen.

strax ska vi ner till "dom andra" och äta en gemensam middag.