äntligen igång

är helt slut och det börjar närma sig midnatt som whistlerbo så började resan mot invigningen redan 13.45. invigningen var ok men blev väldigt seg på slutet. många män som ville prata lite för mycket och enligt mitt sätt att se det för mycket snyft, snyft kring gamla "handikappidrottare". jaja, nu är det över och vi får äntligen börja!

sitter och kollar/lyssnar/läser på lite klipp från dagen som gått - man förstår att det börjar pratas lite paralympics på hemmaplan nu. det vore ju kul att uppleva detta i sverige ngn gång. nätet gör ju trots allt att man med en portion fantasi kan få en hyfsad bild av läget.

imorgon drar det äntligen igång. idag har man märkt att det ligger ngt i luften - en förväntan, spänning, nerv, som måste finnas där ju som bränsle för de som vi hoppas så mkt på. vore det inte fint med några stolpar in den här gången?

öppningsmatchen mot norge är ju en prestigematch. det skulle sitta så fint med en seger, inte minst att få se minen på min norske kollega ;) han som igår så självgodt uttalade sig om att segern mot oss så gott som redan var ett faktum.