mckeever, del 2

idag var det dags för upprättelse, eller kanske mer minimera skadan. jag fick till slut chansen i mixade zonen att förklara den förvirrade situationen i bilen härom dagen. it's ok, säger brian när jag lätt generad berättar att jag trodde det var brorsan jag snackade med häromkvällen. jag känner mig som en efterhängsen 16-åring.

igår var det avslutningsdag och vi paraderade genom whistler för att slutligen delta i en medaljceremoni på medal plaza. som av en slump hamnar vi strax bakom det kanadensiska teamet och fan far i mig än en gång. jag går fram till bröderna mckeever och undrar om jag kan få bli fotograferad tillsammans med dem och försöker skyla över det mest pinsamma sedan tidigare genom att verka vääääldigt trevlig...och, ja där kommer den igen, känslan av efterhängsenhet. men va tusan, har man börjat så är det väl bara att löpa linana ut och följa sin instinkt.

det visar sig att brians brorsa rob, väldig gärna vilja byta till sig min stickade svenska mössa som jag f ö blivit erbjuden 200 kanadensiska dollar för (typ 1400 kr) och tackat nej. min första reaktion är att det vill jag ju såklart inte, men efter en stund kommer jag på andra tankar. såklart jag ska byta min mössa, men jag vill ju inte ha robs. det är brians jag vill åt, vilket jag också säger. bröderna tittar på varandra och säger sedan att det ska de visst kunna fixa, bara jag kan vänta till efter avlsutningsceremonin.

efter ceremonin känner jag en hand på min axel. det är rob som hälsar och säger åt mig att följa med bort till brian för att byta. jag får en dessutom en kram som bonus. rob och jag blir mkt nöjda...och från och med nu är jag både hej och du med grabbarna ;)