total förvirring som vanligt

varför måste jag vara så otroligt pinsam?
det är inte första gången det händer.
om du inte provat själv så kan jag rekommenderar dig att göra det.
att liksom kliva utanför komfortzonen, fast du förstår det inte själv förrän efteråt.
en smått surrealistisk upplevelse är det iallafall.

ta en person, gärna en av det lite mer kända sorten.
börja chitchatta om ditt och datt, ställ som du själv tror väl initierade frågor.
ja, de hade kanske varit det om personen ifråga var den du trodde att du pratade med.
ju längre tiden går desto mer konstig börjar personen se ut i ansiktet.
varningssignalerna börjar slå till inombords - vad är det som inte stämmer?
ni avslutar samtalet, du går därifrån och helt plötsligt går det upp för dig vad som har hänt.

förra gången det hände trodde jag att jag pratade med någon av bergh eller dahl, bechvolleybollspelarna.
den jag pratade med i själva verket var pimpim johansson.
ja, ni kan ju tänka er själv när jag börjar prata om hur lätt han måste ha och packa sina träningskläder, dvs ett par badshorts (trodde jag) hur han börjar fundera på "hur väck är inte den här tjejen". vaddå lätt...10 racketar, handdukar, bollar, överdragskläder, skor?

idag var det dags igen.
jag har varit på ett möte i whistler och ska åka hem till paralympicsbyn.
jag bokar en T3-transport, dvs en bil som du kan få dela med andra.
precis innan vi ska åka så dyker det in en röd- och vitklädd kille och sätter sig i framsätet.
polack? österrikare? schweizare? - nix kanadick - längdåkning - os - 50 km.
poletten börjar så smått trilla på plats för fröken. och det är precis här som hon kopplar så fel.
jamen just, mckeever, bröderna, ute och åker själv, det måste vara brorsan, dvs brians ledsagare. and here we go again...

hon säger: han (syftar på brian) fick aldrig köra i os, trist för honom...
han säger: jag hade det lite tufft med uppladdningen, var lite förkyld, så jag fick aldrig chansen att starta
hon tänker (helt galet): va, körde hans brorsa också os. de säger ju att ledsagaren måste vara bättre än åkaren själv så det är ju så det måste vara. de var båda med i os-laget.
hon säger: hur många var ni som slogs om platserna på 50 km under os och hur många fick gå till start?
han säger: fem respektive fyra.
hon tänker: fyra fick åka, fick båda brorsorna stå över? ungefär här så inser hon att saker och ting inte riktigt hänger ihop.

han kliver ur och försvinner ut i natten.
det går upp för henne en bra bit senare att det där var den omtalade skidåkaren i egen hög person. han med de coola polisongerna.
och där hade hon suttit och trott ngt helt annat än en gång.