Utvandrarna

jag känner en sorts samhörighet med de svenskar som emigrerade till samma kontinent för många, många år sedan. att starta med två tomma händer och att veta att vägen framåt bara leder till något som är bättre. det är sällan man får kontakt med just de primitiva sidorna hos sig själv. jag njuter fullt ut.

här i Whistler tar vi ingenting för givet - ett papper att anteckna på, en sax eller ens en enkel penna - allt uppskattas väldigt mycket i all sin enkelhet. en "svensk" camp kommer snart att existera. konkurrensen är hård - danskar, polacker, schweizare har alla många, fina stora flaggor som de formligen tapetserar byn med.

det är ett sorts stålbad vi ska gå igenom. om sisådär 24h kommer gänget och då kommer ingen att märka att vi någonsin varit "här", dvs känt en liten, liten strimma av tvivel. vi är starkt motiverade och vet att vi till slut kommer att lyckas.