vita tält och vad som händer däri...

det är en märklig känsla att befinna sig på en tävling som den här. jag fick frågan häromdagen från en av våra volontärer om jag tyckte det hade varit ett bra spel.

vi har haft det superbra så här långt. god mat, bra transporter, tävlingar som fungerat bra för de aktiva osv, men för oss som arbetar i kulisserna så ser mycket väldigt likadant ut. vita tält tillfälligt uppställda med tillfällig inredning som bara väntar på att bli ihopplockad. vita tält att äta i. vita tält för media. vita tält i långa banor för alla möjliga syften. nyckelpersoner i arrangörsleden är desamma, följer liksom med os/paralympicscirkusen runtom i världen.

det är dock två saker förutom den egna truppen som gör att du kommer ihåg ett spel och kan skilja det ena från det andra. det ena är vyerna du har utanför bilfönstret när du tar dig från en punkt till en annan, och det andra volontärerna - de människor som gör ett enormt oavlönat jobb för att göra vår tillvaro här så bra som möjligt.

vi har haft fantastisk tur med dessa personer. det har varit en bra mix av nya och erfarna, svenska och kanadensiska, män och kvinnor, unga som gamla. det är genom denna skara vi får en viss insyn i hur det verkligen förhåller sig här i vancouver oavsett om det pågår en världstävling här eller ej.

vad blev svaret då? ja, det har varit goda spel. hade det inte varit för det faktum att spelen varit uppdelade på två orter, så hade betyget blivt MVG.